Tillbaka

 

 

 

Cuba 

1997 gjorde vi en av våra första långresor, två veckor på Cuba. Vi startade med första veckan i Havanna och därefter en vecka i badorten Varadero.

Havanna visade sig vara en bedagad skönhet, sliten och smutsig, men mycket charmig och med en mycket vänlig befolkning. Vi bodde på det mytomspunna Hotel Inglaterra mitt i staden med gångavstånd till de flesta sevärdheterna. Några fungerande kommunikationsmedel fanns inte i Havanna utan det var apostlahästarna som gällde.

Interiören i Hotel Inglaterra var fantastisk och man trodde sig förflyttad till en Hollywood-film från 1940-talet! Pianobar naturligtvis - med pianist - vackra valv och stengolv, allt skinande rent och blankt. Tyvärr höll inte rummet samma standard!

 

 

 

Gatubilden dominerades naturligtvis av alla de gamla amerikanska bilarna från 50-talet. När jag påstod att det inte fanns några kommunikationsmedel var det en sanning med modifikation. Vi såg en del jättebussar, s k "kameler", men när och vart de gick, det listade vi aldrig ut. De var ialla fall alltid överfulla!

 

Ett annat färsätt var häst och vagn, med vagnen inredd med soffor längs sidorna. Man stod i kö som till bussen för att få åka med. Men för oss turister var det bekvämast att gå eller att anlita en av de många 50-talsbilarna som fungerade som taxi. Det kostade just ingenting att hyra bil och chaufför för en heldag. Tillsammans med ett danskt par på samma hotell gjorde vi en dagtur i Ernst Hemingways fotspår. Cubanerna var stolta över Hemingway och kunde berätta hans historia.

 

 

 

Vi organiserade själva vår vecka i Havanna och anlitade deras egen turistbyrå för att få se lite mer av landet. Vi följde med en bussresa till det nordöstra hörnet av Cuba, Pinar del Rio.

Ett besök i en cigarrfabrik var naturligtvis ett måste. Här satt ett hundratal män och kvinnor vid pulpetliknande bänkar och rullade cigarrer. Varmt, dammigt och en arbetsmiljö som skulle fått ett svenskt huvudskyddsombud att omgående stänga arbetsplatsen! Det enda försonande var att det doftade oerhört gott av tobaksbladen! De var oehört skickliga att rulla cigarrerna, det gick fort och man förstod att det här hade man gjort tusen och åter tusen gånger.

Bussen stannade också till vid en "gård" där man visade hur saften pressades ur sockerrören - den var inte god! Provsmakning av inhemsk rom naturligtvis, den var däremot god!

På bilden till höger, från Pinar del Rio, har jag fortfarande min lilla axelväska, men den blev jag av med dagen efter när vi hade förirrat oss ut i ett av Havannas kanske inte fullt så turistvänliga kvarter. Det smög upp en ung kille bakom mig och ryckte av väskan från axelremmen. Han försvann snabbt som blixten, kompisen hade en cykel. Där försvann vår guidebok, 20 dollar och min astmamedicin! Ingen större skada skedd, pengarna klarade vi oss utan och jag hade mer medicin med. Guideboken saknade vi förstås. Den största skadan blev faktiskt att jag efter den här händelsen har svårt för att bära handväska och att jag känner mig osäker om någon är för nära bakom mig. Det blev stort rabalder på gatan när man förstod vad som hänt och jag blev väl omhändertagen av flera äldre havannabor som var uppriktigt ledsna över händelsen och som försökte förklara att så här vill man inte att turister ska behöva uppleva deras stad.

 

En annan dag följde vi med en busstur till Grisbukten. Vi fick  intressant guidning och en historielektion. Det var spännande att se platsen som oroade våra sinnen så mycket under några dagar i början på 60-talet.

Men vi hann med mycket mer - besökte en naturpark där man byggt upp en by för att illustrera ungefär hur hur ursprungsbefolkningen en gång bodde - tittade på en krokodilfarm - och gjorde en båtresa genom naturparken där vi själva fick pröva på att köra......

 

 

 

Sista veckan på Cuba tillbringade vi i Varadero, en badort som i princip såg likadan ut som vilken badort som helst, var än i världen. Det som skilde Varadero från andra badorter var nog att cubanerna själva inte hade tillträde till området annat än om de arbetade där. Det var en bom och "gränskontroll" innan bussen tilläts åka in i badorten.

Stranden var bred med underbart vit sand och havet  var fantastiskt blått. Vi bodde på hotel Internacional, ett av de få hotellen från den tiden när kommunistpampar från hela världen åkte till Cuba för bad och vila. Men där fanns också många andra nybyggda hotel med mexicanska eller spanska hotelkedjor som ägare.

Vi lämnade Cuba med många intryck på näthinnan och med gitarrspel och Guan- tan-a-mera ringande i öronen.