Vietnam

I januari/februari 2004 gjorde vi en resa till Vietnam som då fortfarande var tämligen nytt som turistland. Vi flög från Arlanda till Bangkok och därifrån till Hanoi i Norra Vietnam. Vietnam är ett långsmalt land med klimatmässigt stora skillnader mellan de norra och södra delarna. Som tur var hade vi fleecjackor och regnkläder med, de behövdes. När vi klev av planet var det inte mer än 15-16 grader i luften och de i gruppen som inte hade varma kläder med fick ge sig ut samma kväll på den lokala marknaden för att försöka hitta något värmande!

 

Det blev ett nästan chockartat möte med Hanoi. Bara några timmar efter att vi landat åkte vi cykeltaxi (cyklo) genom stadens gator. Våra cykloförare var visserligen oerhört skickliga, men vi samsades med bilar, motorcyklar, mopeder och vanliga cyklister, helt oskyddade och i ett larm och tumult utan like! Vi var också trötta av resa och jetlag.   

 

 

Men cykelturen var också intressan. Kontrasterna var stora, vi såg stora traditionella stenbyggnader och monument, men också gamla franska kolonialkvarter, vackra om än ganska förfallna.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi besökte marknaden, där allt kunde köpas: frukt, grönsaker, levande höns, skor och kläder, hantverk, ja allt!

 

Nästa dag - efter att äntligen ha fått lite sömn - ägnade vi åt Hanois minnesmärken, inte minst Ho Chi Minhs mausoleum där han, mot sin uttryckliga vilja, liggger på lit de parade. Vi fick släpptes in i masoléet två och två, noga förmanade att inte ha händerna i byxfickorna, inga solglasögon eller hattar och man fick inte prata eller viska. Kön ringlade lång och vietnameserna själva var mycket berörda när de passerade Ho Chi Minh. Därefter besökte vi parken där hans hus låg, passerade enpelarpagoden och gjorde också ett besök i Ho-Chi-Minh-muséet. 

På kvällen besökte vi en vattendocksteater, där vi tyvärr inte fick lov att fotografera eller filma.

 

Rundresan fortsatte till hamnstaden Haiphong, öster om Hanoi. Vattnet utanför, Halong Bay, och dess skärgård ingår i UNESCO:s världsarvslista.

Öarna har en mycket säregen form och de reser sig rakt upp ur vattnet. Många har en tät djungelvegetation på toppen, men kan vara omöjliga att angöra, så spikraka är väggarna. Materialet är sandsten och det innebär att det finns många grottor. Vi besökte en, som jag tyvärr har glömt namnet på. Fantastiska formationer med stalagmiter och stalagtiter.

 

 

Här finns också flytande fiskebyar, husbåtar eller rättare sagt flottar, som var sammanlänkade med varandra. "Hålen"  i flotten är sumpar där fisken förvarades. Här bodde både barnfamiljer och äldre.

 

 

 

Kommersen skedde naturligtvis med båt! 

 

 

 

 

Vi fick en lugn dag med en stilla båtfärd genom det magiska landskapet och massor av intryck och funderingar. Många sjöslag har ägt rum här både mot mongoler och  kineser. Under Vietnamkriget var många av kanalerna mellan öarna hårt minerade av den amerikanska flottan och där finns fortfarande (år 2004) minor som kan vara ett hot mot fartyg "på villovägar".

 

----------------------------------------------------

 

Så var det dags att flyga till Södra Vietnam, till Ho Chi Minh City eller Saigon som det fortfarande heter i folkmun. Vi klev av Pacific Airlines, fortfarande varmt klädda, men nu förpassades tröjorna till hotellrummet! Nu var det varmt, mellan 25 och 30 grader.  Vårt program startade omgående med ett besök i Återföreningspalatset, det gamla presidentpalatset, där de nordvietnamesiska stridsvagnarna bröt sig in den 30 april 1975 och Sydvietnam föll.

 

 

 

 

 

 

 

Efter ett besök i Krigsmuséet fortsatte turen mot Chinatown, Thien Hau templet och den stora Binh Tay marknaden.

Om det hade varit mycket mopeder och cyklar i Hanoi, så var det ännu fler här. Nästan omöjligt att ta sig över gatorna. Första gångerna hängde vi på någon vietnames som skulle passera, sen lärde sig vi oss att det "bara" var att bestämma sig - nu går vi! - och fortsätta över gatan i lugn, jämn takt utan att stanna. Då hann cyklister och mopedister att väja för oss, bilar fanns det tack och lov inte så många!

 

 

 

 

Törstiga blev vi naturligtvis och vågade pröva en typ av "sockerrörsdricka". Det hade vi prövat tidigare på Cuba, men där smakade det inte gott. Här blev vi glatt överraskade, det släckte törsten bra och smakade inte alls dumt.

Serveringen var lite enkel, men vad gör det? Pojkarna var mycket vänliga och var entusiastiska att vi vågade prova.

 

 

 

 

Nästa dagsmål var Cu Chi tunnlarna. Här grävde Viet Cong gerillan ett stort system av tunnlar med sovsalar, kliniker och matsalar. Under dagen försökte man ge oss en inblick i hur det gick till under Vietnamkriget, eller det Amerikanska kriget som vietnameserna naturligtvis kallar det.

 

 

 

Nedgångarna till tunnlarna är mycket smala, vi västerlänningar med våra stora kroppar skulle inte ha en chans att ta oss ner. Man hade gjort någon nedgång lite större och de av oss som ville pröva att gå ned fick tillgång till det.

 

 

 

 

Här visade man oss också hur det gick till när man tillverkade skor och sandaler av gamla bildäck, återvinning i stor skala.

 

 

 

 

Sista dagen på vår rundresa ägnade vi åt Mekongdeltat. Mekongfloden börjar i Tibet och tar sig sdan genom Kina, Laos, Thailand, Kambodja och Vietnam innan den till slut mynnar ut i Kinesiska sjön.

 

Vi tog oss fram med olika typer av båtar. Ju längre in i deltat vi kom, desto mindre båtar! Mellan de olika båtturerna stannade vi för att se vad folk i deltat är sysselsatta med. En del gör lokalt godis, kola och karameller av olika slag, andra odlar frukt. Vi kunde också konstatera att det var tät trafik på floden. Självklart eftersom det är floden som är den stora transportleden i deltat.

 

 

 

Ibland var det rentav trafikkaos! Eller var det kappkörning?

 

 

 

 

 

Här är det godistillverkning. Det är grön fruktkola som läggs en och en i cellofan och sedan i en förpackning. Mycket primitivt och rent hantverk. Vi fick smaka och det var gott.

 

 

 

 

--------------------------------------------------------------------------

Därmed var rundturen i Vietnam slut och nu väntade en vecka med sol och bad i Phan Thiet.

Hotellet låg fantastiskt vackert alldeles vid stranden och omgivet en härlig trädgård. Stranden hade en underbart vit sand. Klimatet är tropiskt.

 

 

 

 

 

Tidigt på morgonen kom fiskebåtarna i land på stranden. Det var enmans-båtar av en märklig konstruktion, helt runda och det var nog inte helt lätt at ta sig i och ur båtarna, för att inte tala om att ro!

 

Fisksorterna som fiskas här är makrill (?), svartfisk, blåfisk och tonfisk. Hummer och räkor förstås, och bläckfisk.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi passade på att göra en utflykt till den lilla staden Mui Ne, som har en ganska stor fiskeflotta. Området är också känt för att tillverka den bästa fisksåsen i landet. Vi åkte förbi flera små industrier och fy, vad det luktade, som surströmming och lite till!

 

 

 

Nära Mui Ne ligger de mäktiga sanddynerna Hon Rom. Här är inte sanden vit utan rödaktig.

 

 

 

 

Det här är den lokala marknaden i Mui Ne, där vi stannade för att köpa med oss lite frukt. Här handlar naturligtvis lokalbefolkningen, men vi blev mycket vänligt bemötta och kvinnan i blå tröja försökte lära oss de vietnamesiska namnen på frukterna. Alla skrattade mycket gott åt våra försök att uttala namnen!

 

 

Resten av semestern ägnades åt sol, bad, hängmatta och bubbelpool ................!

 

 

 

Tillbaka