Tillbaka

 

Rundresan i korthet:

Dag 1  Ankomst till San José, Costa Rica

Dag 2  San José - Tortuguero, besök i Tortuguero

Dag 3 Tortuguero, guidade flodutfärder och vandring i Tortugueros nationalpark

Dag 4 Tortuguero - Arenal, spa-eftermiddag i Arenals hetvattenpooler

Dag 5 Arenal, heldagsbesök vid vulkanen Arenal och Los Senderos Trail med hängbroar

Dag 6 Arenal, fri dag

Dag 7 Arenal - Monteverde, båtresa över Arenalsjön, besök på kaffeplantage

Dag 8 Monteverde, Vandring i Monteverdes molnregnskog, besök i kolibriträdgård, nattvandring

Dag 9 Monteverde - Tambor, båtresa Puntarenas - Paquera

Dag 10 Tambor, fri dag, sol och bad

Dag 11 Tambor, fri dag, sol och bad

Dag 12 Tambor, fri dag, sol och bad

Dag 13 Tambor - San José, båtresa Paquera - Puntarenas

Dag 14 San José - Skandinavien

 

Costa Rica 5 - 19 februari 2012

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi landade i San José i Costa Rica sent på söndagskväll den 5 februari efter en 19 timmar lång flygresa. Upp igen tidigt på måndag morgon, bussen väntade för den första dagens resa till Tortugero vid den Karibiska kusten. Fortfarande reströtta, ganska kyligt på morgonen och till vår besvikelse regnade det! Senare fick vi lära oss att det nästan alltid regnar någon stund på dagen i Costa Rica. Paraply och regnjacka är en ständig följeslagare. Nåväl, regnet slutade bara vi passerat den första bergskammen norr om San José och guiden tröstade oss med att det kommer att bli VARMT, mycket varmt, när vi kommer fram till Tortuguero.

 

Torteguero

 

En riktig costaricansk frukost - ris och svarta bönor och massor av frukt - väntade oss i byn Guápiles efter någon timmas bussfärd. Nu var det solsken igen och här såg vi den första orkidén. De kallade den bambuorkidé, växte på höga bambu-liknande stänglar, gott och väl 2 meter höga.

 

 

 

 

Överallt under hela resan såg vi också dessa träd som blommade med orange blommor på kal kvist. Tyvärr har jag tappat bort namnet, men de var mycket vackra.

Costa Rica är bara något större än Småland, men nästan en tredjedel av landet är nationalpark. Landet bjuder på olika typer av natur. Berg och slättland, regnskog och beteshagar, Karibiska sjön i öster och Stilla Havet i väster. Men ett är gemensamt, vägarna är mycket, mycket dåliga. Det är bara de genomgående transportvägarna som är asfaltbelagda, i övrigt grusvägar i ett obeskrivbart skick.

 

 

 

 

 

 

Vi körde genom både Chiquitas och del Montes bananplantager.

Till vänster är "linbanor" som bananklasarna åker på fram till tvättning och sortering.

 

 

 

 

Så byter vi färmedel från buss till båt. Den sista delen av dagens resa färdades vi genom kanaler och floder till Tortugero, som för övrigt inte kan nås med bil.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Plötsligt tvärnitar (!) vår båtförare, vänder tillbaka och går närmare stranden. Jodå, visst ligger det en krokodil med gapande mun i solgasset! Mätt och belåten.

Den är inte lätt att upptäcka, men ungefär mitt i bilden är det stora gapet med huggtänderna...

 

 

 

 

 

Framme vid Mawamba Lodge i Tortuguero. Lodgen ligger alldeles vid floden i en vacker park. Nu är det varmt,  30-31 grader och mycket fuktigt.

 

Så här vackra sopsorteringskärl har vi inte sett någonstans förut!

 

 

 

 

 

 

 

 

Nästa dag är vi uppe med tuppen! Innan det börjar ljusna sitter vi i båtarna för en tidig färd på floden. Vi ska se och lyssna när djungeln vaknar. Sen smakar frukosten bra när vi är tillbaka efter ett par timmar!

 

 

 

 

 

 

 


En liten landsköldpadda på väg upp en trädstam!

 

 

                              Stilig profil i morgonljuset.

 

 

 

 


Den här fågeln luftar vingarna precis som skarvarna gör här hemma


                                                                                                Apornas frukost!

 

 

 

 

                        

 

 En liten,liten groda - knallröd och giftig!

 


                              En ganska stor, blå morpho-fjäril

 

 

 

 

 

Och så var det dags för dagens regn......

 

 

Vi är på väg tillbaka med båt till Cano Blanco Dock, där vår buss väntar och då får vi se vår krokodil!

Den ser ut som en flytande stock i vattnet (eller en vågrörelse), egentligen är det bara ögonen som sticker upp över vattenytan!

Och innan vi är framme vid bussen får vi också se ett gäng kajmaner. Den här rackaren är på väg uppför en trädstam i vattnet, eller är det kanske en middagslur? Inte lika stora som krokodiler, men lika obehagliga!

 

 

Arenal

Vi fortsatte med buss på mycket varierande vägar, som faktiskt är ett kapitel för sig. De kunde vara smala, slingrande, grusvägar, med hålor och stenar. Vi blev ordentligt omskakade. När vi kom på asfalt så kändes det lyxigt, även om vägen fortfarande var smal.

 

Den här bilden tog jag från bussfönstret. Det är en hästtransport där man baxat upp hästen direkt på flaket. När bilen körde om (!) oss såg jag att han var bunden med tömmarna i framkanten. Han hade svårt med balansen och jag tror inte han mådde särskilt bra.

 

 

 

 

 

Vulkanen Arenal som vi skulle bo granne med några dagar. Vi såg den aldrig molnfri någon gång. Arenal är 7000 år gammal och fortfarande aktiv. Senaste utbrottet var 1998 då en en 2 kvkm stor yta täcktes med lava. Vulkanen är 1633 meter hög och har en krater som är 140 m djup.

Vi bodde utmärkt på Volcano Lodge några kilometer utanför den lilla staden La Fortuna. Här var också lite svalare än vid kusten, bara 24-25 grader!

 

 

Nästa dag gick vi i Arenal Volcano Nationalpark så långt upp som det var tillåtet och fanns markerad led.

 

Det växte en hel del underbart vackra orkidéer utmed vandringsleden.

 

Vi gick också Los Senderos Trail, en drygt 3 km lång vandringsled i naturskyddad regnskog. På leden gick över nio fasta broar och sex hängbroar, alla av varierande längd och höjd.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


En av ledens sex hängbroar!                                     Det som ser ut som en liten mask på bladet är en orm!

 


 

Lite längre ner i reservatet träffade vi på en grupp apor som åt bromeliablad till lunch. Bromelia är en ananasväxt med ganska köttigt bladfäste. Aporna äter den köttiga delen, sen "tappar" dom bladen. De satt högt över våra huvuden och pang, där kom ett blad rakt i huvudet på mig och sen träffade det axeln. Aj - det gjorde ont! Vi flyttade oss snabbt därifrån..... om det nu är så att dom äter uppe i träden, kanske dom gör annat också, ooops!

 

 

 

 

 

Dagen avslutades med ett besök vid vattenfallet i La Fortuna.

Turen ner till vattenfallet 444 mer eller mindre ojämna trappsteg, mest mer enligt Åke som gick hela vägen ner! Jag avstod med gott samvete efter en i övrigt ganska ansträngande dag. Vandringen vid hängbroarna gick väldigt mycket uppför!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi fortsatte vår rundresa med att åka båt igen. Nu över Arenalsjön, som är en konstgjord sjö, byggd 1974 för att producera vattenkraftsel till landet. Här var bebott tidigare och flera byar flyttades.Den ursprungliga byn Arenal finns kvar under vattnet, men hela området skadades svårt av lava vid ett av vulkanens utbrott. Det blev därför inte så många protester när området vattenfylldes.

 

 

 

På andra sidan sjön väntade en buss på oss och det var nya slingrande vägar upp i bergen. Bilen på bilden t v hade kommit lite för långt ut i kanten, men det fixade sig!

 

 

 

 

 

Monteverde

 

I Santa Elena blommade jakarandaträden...

..... och på gräsmattan vid hotellet sprang den här lille gynnaren omkring, en näsbjörn.

 

 

 

 

 

Kaffebuske - som egentligen var en ganska risig historia,
åtminstone så här års!

 

 

 

 

Vid parkeringplatsen, när vi skulle gå in till Kolibriträdgården, hängde det en orm i en buske. Det ser ut som om han slagit knut på sig själv!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Underbart vackra kolibirier, och så snabba! Det var många olika arter, från pyttesmå till den blå, som jag tror var störst. De stod ofta still i luften en liten stund innan de bestämde sig för att pröva "matbordet" (sockerlösning). Men det var inte många sekunder de satt stilla.

 



På hemvägen var det lite krisigt för bussen. Stor, låg buss, snäv kurva och ojämn grusväg - ingen bra kombination! Men det gick bra till slut, men det krävdes lite backande och trixande för att komma i rätt läge.

 

 

 

 

På kvällen var vi på nattvandring i regnskogen, utrustade med regnkläder och ficklampor. Vi såg ett antal fåglar som satt sig för nattvila i träden, en uggla, insekter, eldflugor, vandrande pinnar - och så den här fantastiska spindeln, en tarantella. Vår guide lockade ut den ur sin håla med en pinne, den känner vibrationerna. Sen tog guiden kort på den med våra kameror. Vi undrade varför den inte reagerade på blixtarna, men det hade sin förklaring - den är blind.

 

Just den här arten av tarantella sägs vara endemisk för Monteverde-området i Costa Rica. Vackra färger, något större än en knuten hand.
Visst är den söt???

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så var vi på väg igen på dessa eländiga vägar! Även vid denna passagen fick vi gå ur bussen och promenera till andra sidan av hindret. Men vår chaufför var skicklig och han klarade det här galant. Sen var det bilfärja mellan Puntarenas och Paquera och dags för sol och bad i Tambor, som ligger på södra delen av Nicoyahalvön.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tambor

Hotellet låg alldeles vid havet med många kilometer ljus sandstrand.  Runt hotellet var ett välskött trädgårdsområde och även en vildmarksled alldeles intill. Djungeln med alla dess ljud och djur fanns alldeles intill oss.

 

 

Den här blomman såg vi många av under resan, både i trädgårdar och utmed floderna. Den ser alldeles konstgjord ut!

 

 

 

I hotellträdgården trivdes leguaner, den här var dryga metern stor, men det fanns även mindre. Den är, trots sitt sitt ganska skräckinjagande utseende, vegeterian och harmlös för människor och djur. Lever av gräs, växter och blad, sitter ofta uppe i träden.

 

 

 

 

 

 

Här sitter det en vrålapa och mumsar på blad. De gör verkligen skäl för namnet. Varje morgon i gryningen hörde vi dem vråla.

 

 

 

 

 

Visst är palmens frukter vackra?

Och det var också de röda arorna som flög fritt omkring hotellet. De var inte svåra att upptäcka. Dels hördes de när de kom tjattrande, dels syntes de väl i sina vackra färger. Härligt att se arorna i sin riktiga miljö, inte i fångenskap.

 

 

 

 

 

 

 

 

Dags för hemfärd. Det blev en ny båtresa över Nicoyabukten och så buss till hotellet i San José för den sista övernattningen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sista äventyret med bussen. Skulle den klara att
köra iland på den skraltiga landgången?

Jodå, det gick bra!

 

 

 

 

 

            

               San José och Costa Rica tog adjö med en dramatisk himmel den sista kvällen.

        

        

Hasta luego!